I mitten av november reste åtta personer från Proletären FF till Libanon. Resan, som skedde på inbjudan av föreningens vänorganisation Children and Youth Center (CYC) Shatila, hade två syften. Det ena var att delta i Beirut Marathon. Det andra, och viktigaste, syftet var att lära känna CYC:s verksamhet och utveckla samarbetet mellan våra organisationer.
CYC tog emot oss i sitt gästhus, som ligger i mitten av flyktinglägret Shatila i södra Beirut. Lägret upprättades 1949 för palestinska flyktingar. På senare år har det även tillströmmat flyktingar från det krigshärjade grannlandet Syrien. Förhållandena i lägret är svåra. Mellan 10 000 och 20 000 människor bor på en yta av 200 x 200 meter. Husen är 5-6 våningar höga. Varje ny generation bygger till en våning. Tillgången till elektricitet är oregelbunden och det salta kranvattnet odrickbart.
Children and Youth Center tog emot oss som om vi vore familjemedlemmar.
Under dessa omständigheter fungerar CYC som en fristad för många av lägrets barn och ungdomar. Centrets verksamhet handlar inte bara om att erbjuda dem fritids- och kulturaktiviteter. Det är samtidigt en kamp för att ge dem värdighet och drömmar om framtiden.
Befolkningen i lägret är sedan nästan 70 år fångna i ett permanent flyktingtillstånd. I Libanon är de förbjudna från att arbeta i 72 yrken och att äga bostäder. Samtidigt håller de drömmen levande om att en dag få återvända till sitt hemland.
Centrets gästfrihet var överväldigande. Våra värdar var väldigt måna om att vi skulle hinna se så mycket som möjligt under vår korta vistelse. Det finns många flyktingläger för palestinier i Libanon och CYC tog oss till ett av dem, Nahr al-Bared, utanför Tripoli. Tyvärr blev vi stoppade av den libanesiska militären utanför lägret. De tillät oss inte att komma in, trots att vi hade ansökt om tillstånd enligt rådande regler. Det var en tydlig maktmanifestation och det blev uppenbart för oss att palestinierna, trots att de har levt i flera generationer i Libanon, inte åtnjuter samma rättsliga status som de övriga invånarna.
Beirut marathon följde den första biten havet och gav sig sedan in i de gamla delarna av staden.
Istället åkte vi till ett annat flyktingläger, Beddawi, även det beläget utanför Tripoli. Där besökte vi en läkarklinik som erbjuder gratis vård till de boende i lägret och en förskola som drivs av Ghassan Kanafani Cultural Foundation. På förskolan får barnen lära sig genom sin kreativitet och gemensamt skapande och vi blev imponerade över deras arbete.
Under tävlingsdagen fick vi se en skymt av stadens centrala delar, där loppet hölls. De välputsade fasaderna i stadens centrum bildade en skarp kontrast till Shatilas trånga och smutsiga gränder, vilket vittnade om stora skillnader mellan stadens olika invånare. Tack vare CYC kunde flera av barnen från Shatila delta i loppet. PFF representerades av sex löpare, varav två på varje distans – marathon, halvmarathon och 8 km.
Nu, när USA precis har erkänt Jerusalem som Israels huvudstad får vi inte glömma att det palestinska folkets sak inte enbart angår palestinierna. Det är en antikolonial kamp för varje folks rätt till frihet och självbestämmande.
Resenärerna och två av våra värdar från CYC.
Så här funkar fotbollsskolan:
